Borta men inte glömd

Lizzy kom till mig en varm sommar dag i juli 2002, 2 år gammal efter en fruktansvärt start på sina 2 första år av hennes liv. Jag kom att bli hennes stora trygghet i livet, för första gången i sitt liv kunde hon fritt få springa i skog och ängar, äta sig mätt och få vara med som en i familjen. Hennes absolut 100 % tillit till mig fick henne att bli den mest fantastiska hund man kunde äga.

Alltför tidigt rycktes hon bort från livet den 14 augusti  2006 , efter hastigt insjuknande endast ett dygn tidigare i något som veterinärerna trodde var Erlichias men som visade sig vara en elakartad tumör i ryggmärgen. Hon somnade in stilla med huvudet i mitt knä, Lizzy var sån att vad som än hände runt omkring henne så visade hon ingen oro så länge jag fanns hos henne

Trösten är att hon hann aldrig lida av sin sjukdom, det gick alltför fort och  att hon efterlämnar flera avkommor som har så mycket av henne i sig så på det sätt lever hon vidare.

En hund som Lizzy har man bara förmånen att äga en gång i livet och jag är så tacksam för de 4 år jag och hon fick tillsammans